Love actually
Jag har jag bakat pepparkakor idag. Börjar känna lite julstämning nu iallafall, men.. jag saknar att träffa dig.
Idag fick jag den här boken på posten! Längtat, och idag kom den. Jag läste hela på en gång! Love it!
Det är tyst, och vitt.
Jag hör bara mina fotsteg i snön.
Jag är helt ensam, men det gör inget.
Jag samlar mina tankar.
Åh vad jag älskar den första snön!
Jag känner
Att jag vill trolla bort denna veckan i skolan!
Idag har vi haft mediemust i skolan, jag hatar det ordet. I och för sig är inte mediemax så otroligt mycket bättre, men varför skulle vi byta ord? Okej, dagen gick rätt så fort. Men sen kommer man hem och då ser man högen av arbeten och prov som väntar den här veckan. Men jag känner mig ändå ypperligt duktig som har jobbat (oj!) 3 timmar på projektarbetet idag, hehe.. Och skrivit upp egna frågor till mig själv om svenskan som vi har prov i på onsdag. Jag hoppas och tror att allt kommer att gå bra, sen är det bara att njuta av jullovet som inte är långt bort!
Jag älskar att skriva av mig i min skrivbok. Ibland kan det bli flera månaders mellanrum mellan mina texter, och jag har precis kommit underfund med att jag har nästan bara skrivit när jag varit ledsen. Men på senare tid har jag skrivit när jag har varit på alla möjliga humör. Det känns bra, och det känns bra nu. Just nu känner jag mig vanlig, jag mår vanligt fast lite extra vissa dagar. Eller några tillfällen varje dag. Jag har något fint att tänka på och det hjälper.


Det är lucia men..

Jag ska sakna dig imorgon
Romantik egentligen, om man får för mycket då kanske man blir på något sätt beroende av det. Eller börjar man uppskatta det mindre då? Börjar man inbilla sig saker, börjar man tycka att romantiken inte alls är lika romantisk om det avtar en gnutta? Jag har svårt att uppskatta romantiska saker, kanske för att jag inte varit med om det så mycket?
Men man kan ju inte låta bli att hoppas på romantiken, det är ju ändå något som man blir glad av. Jag kan inte få bort det där pirret i magen. Det är konstigt egentligen.. men skönt, och kul och underbart! För jag tycker om det.

THEHEARTOFLIFE
Det är svårt att definiera en känsla. Det finns ord för känslor, glad, arg, ledsen. Men vad händer när man känner en känsla som man inte har känt förut. En känsla som man inte kan sätta ord på? Ibland kan man inte förklara känslan man har, känslan i magen som känns i hela kroppen, fötterna och benen. Det går inte att tänka på annat än på känslan man har. En känsla som är underbar. Man kan önska att man kände så för alltid.
Musik låter ljuvligare än vad den någonsin gjort, man sätter varje låt på repeat. Kaffet smakar godare än vad det brukar, stjärnorna lyser klarare än vad dom gjort förut. Och för en stund, kommer man på sig själv att le. När man gör det så skäms man en smula. På samma sätt som man skäms när man går själv på stan och snubblar på en kullersten. Ingen såg dig, men du skäms och skrattar lite för dig själv. På samma sätt skäms jag när jag ler för mig själv, i min ensamhet. För den där känslan.

Who says

