Love actually

Jag har jag bakat pepparkakor idag. Börjar känna lite julstämning nu iallafall, men.. jag saknar att träffa dig.

 

Idag fick jag den här boken på posten! Längtat, och idag kom den. Jag läste hela på en gång! Love it!

 

 

Det är tyst, och vitt.

Jag hör bara mina fotsteg i snön.

Jag är helt ensam, men det gör inget.

Jag samlar mina tankar.

Åh vad jag älskar den första snön!


Jag känner

Att jag vill trolla bort denna veckan i skolan!

 

Idag har vi haft mediemust i skolan, jag hatar det ordet. I och för sig är inte mediemax så otroligt mycket bättre, men varför skulle vi byta ord? Okej, dagen gick rätt så fort. Men sen kommer man hem och då ser man högen av arbeten och prov som väntar den här veckan. Men jag känner mig ändå ypperligt duktig som har jobbat (oj!) 3 timmar på projektarbetet idag, hehe.. Och skrivit upp egna frågor till mig själv om svenskan som vi har prov i på onsdag. Jag hoppas och tror att allt kommer att gå bra, sen är det bara att njuta av jullovet som inte är långt bort!

 

Jag älskar att skriva av mig i min skrivbok. Ibland kan det bli flera månaders mellanrum mellan mina texter, och jag har precis kommit underfund med att jag har nästan bara skrivit när jag varit ledsen. Men på senare tid har jag skrivit när jag har varit på alla möjliga humör. Det känns bra, och det känns bra nu. Just nu känner jag mig vanlig, jag mår vanligt fast lite extra vissa dagar. Eller några tillfällen varje dag. Jag har något fint att tänka på och det hjälper.




Det är lucia men..

..Jag har inte ätit någon lussebulle!
Idag är det lucia. Jag har fortfarande inte förstått att det är två veckor kvar till jul. Varför ska allting gå så himla snabbt? Det känns som att tiden går mycket snabbare nuförtiden än när man var liten, jag undrar varför. Går tiden fortare med åldern, om det skulle vara så.. tänk då vad snabbt tiden kommer att gå när man är 80 någonting eller äldre. Tråkigt tycker jag.

Och var är julstämningen? Det snöade lite igår, men bara lite.. och det försvann minst lika fort igen! Jag var hos Charlie igår, vi åt tacos och kollade på Robinsson. Det är alltid så mysigt att komma till Varnhem, det är något speciellt med det. Kanske för att jag bodde där när jag var liten, men framför allt är det nog att jag tycker om stämningen. Tack för igår Emma!
På tisdag ska jag och mamma baka pepparkakor.
Puss

Jag ska sakna dig imorgon

Romantik egentligen, om man får för mycket då kanske man blir på något sätt beroende av det. Eller börjar man uppskatta det mindre då? Börjar man inbilla sig saker, börjar man tycka att romantiken inte alls är lika romantisk om det avtar en gnutta? Jag har svårt att uppskatta romantiska saker, kanske för att jag inte varit med om det så mycket?

 

Men man kan ju inte låta bli att hoppas på romantiken, det är ju ändå något som man blir glad av. Jag kan inte få bort det där pirret i magen. Det är konstigt egentligen.. men skönt, och kul och underbart! För jag tycker om det.

 

 


THEHEARTOFLIFE

Det är svårt att definiera en känsla. Det finns ord för känslor, glad, arg, ledsen. Men vad händer när man känner en känsla som man inte har känt förut. En känsla som man inte kan sätta ord på? Ibland kan man inte förklara känslan man har, känslan i magen som känns i hela kroppen, fötterna och benen. Det går inte att tänka på annat än på känslan man har. En känsla som är underbar. Man kan önska att man kände så för alltid.

 

Musik låter ljuvligare än vad den någonsin gjort, man sätter varje låt på repeat. Kaffet smakar godare än vad det brukar, stjärnorna lyser klarare än vad dom gjort förut. Och för en stund, kommer man på sig själv att le. När man gör det så skäms man en smula. På samma sätt som man skäms när man går själv på stan och snubblar på en kullersten. Ingen såg dig, men du skäms och skrattar lite för dig själv. På samma sätt skäms jag när jag ler för mig själv, i min ensamhet. För den där känslan.

 

 


Who says

Jag funderade lite över när man var liten. När mamma plockade på en overall eller ett par för stora termobyxor. Oj vad jag tyckte att det var töntigt med termobyxor när jag var mindre! Jag tyckte att mina kängor var töntiga också. Jag hade gul/bruna kängor, liknande timberland kängor när jag var liten. Jag fullkomligt hatade dom, tyckte att dom var jättefula! Men jag kom och tänka på det förut, att nu för tiden verkar det ju inte finnas någon gräns på modet. I allafall om man ser på skor. Jag undrar om timberland bootsen kommer att komma tillbaka, jag tror att jag skulle kunna tänka mig att ha på mig ett par såna utan att skämmas nu.
Jag kom in på timberlands hemsida och upptäckte att det fanns flera roliga modeller av denna skon. Fast jag kan nog inte stå fast vid min åsikt om dom, den varierar faktiskt. Det kanske beror på att jag hatade dom när jag var liten.

RSS 2.0