Livet ska vara som för en fjäril, en sommardag

Romantik egentligen, om man får för mycket då kanske man blir på något sätt beroende av det. Eller börjar man uppskatta det mindre då? Börjar man inbilla sig saker, börjar man tycka att romantiken inte alls är lika romantisk om det avtar en gnutta? Jag har svårt att uppskatta romantiska saker, kanske för att jag inte varit med om det så mycket?

Men man kan ju inte låta bli att hoppas på romantiken, det är ju ändå något som man blir glad av. Jag kan inte få bort det där pirret i magen. Det är konstigt egentligen.. men skönt, och kul och underbart! För jag tycker om det.